Det är 
någorlunda belagt att spelkorten ursprungligen kommer från Kina, men historikerna är inte helt säkra på hur de uppstod. Enligt en teori uppstod spelkorten som en sorts biprodukt av sedeltryckandet. De första sedlarna trycktes i Kina på 900-talet. Några tryckerier började också, enligt denna teori, att trycka en sorts leksakssedlar, som kunde användas till olika former av lekar och spel. Dessa var lättare att bära med sig under resor och fälttåg än andra spel, och spred sig långsamt västerut.
Ett av många länder där den här typen av sedlar introducerades var Persien, där man lade till symboler för den världsliga makten, i form av en kung och hans rådgivare. Damen är troligen ett mer sentida påfund. Dessutom delades kortleken in i färger, två ”onda” och två ”goda”.
Man vet inte när kortleken kom till Europa. Den nämns inte i skriftliga källor från medeltiden, som exempelvis Boccaccios Decamerone. Ett viktigt undantag finns dock: den schweiziske munken Johannes från Rheinfeldens De moribus et disciplina humanae conversationis id est ludus chartularum, som beskriver kortleken som en skiss över hur samhället fungerar. För att vara en kyrkans man var Johannes ovanligt positiv till kortlekarna, som enligt honom var vanliga bland folket, ofta i hemmagjorda varianter.
Förbud och återkomst
När digerdöden kom till Europa, först på 1350-talet och igen bara tjugo år senare, visste man inte att smittan spreds av löss som i sin tur spreds av råttor. Men man gjorde sitt bästa för att identifiera och förbjuda potentiella smittkällor. Därför förbjöd makthavarna kortspel, tärningsspel och många andra företeelser, som man uppfattade hade introducerats i Europa kort före smittans utbrott. Dessa företeelser var ibland mycket gamla.
Men helt lyckades man inte få vare sig kort eller tärning, som fortsatte att utvecklas i Europa. Adeln och kungshusen köpte mer och mer påkostade, handmålade kortlekar, medan allmogen höll till godo med sina egentillverkade. Dagens mer stiliserade kort är en fransk uppfinning: man skar ut schabloner och kunde på detta sätt trycka hela kortlekar på en gång, på ett enda ark som sedan skars ut till individuella kort. Av denna anledning är den franska kortleken idag den mest spridda i världen.
